Hej igen
Nu har det ju gått en stund sen förra inlägget och det är väl mitt fel, inte så många andra jag kan skylla på tyvärr.. 😉
Danskarna tog lite längre tid på sig än väntat, de åkte inte förrän på midsommardagen. Då var de klara med sitt och vi hade då fått 3 st nya omrörare monterade, inkopplade och kunde således börja fylla rötkammaren igen. Som ni ser nedan så är själva kabelgenomföringen för strömmen ganska långt ifrån själva stativet, vilket gjorde att det blev mycket plåt som fick plockas bort för att de skulle komma åt väggen och borra där det behövdes.
När vi började fylla så körde vi både med den vanliga inmatningsvägen via pumpbrunnen som fylldes av det stora gödselsläpet och med gödseltunnan samt släpet där vi tryckte in gödsel genom den ventil som vi tidigare hade tömt genom.
Jag och Sivert skruvade fast det sista av taket på måndagen och på kvällen hade vi kommit upp till ca 70 % fyllnadsgrad i rötkammaren. Något som var ganska glädjande var att temperaturen på den rötade gödseln inte hade sjunkit mer än till lite dryga 25 grader, trots att den legat i brunnen nästan 3 veckor. Där sparades en hel del diesel.
Vi började värma så fort vi hade nivå nog för att kunna cirkulationsköra utmatningspumpen. Pannan från Odensviholm fick gå för fullt och då kunde vi höja temperaturen ca 1 grad om dagen i rötkammaren. I början kom vi upp till 27 grader innan det blev lite mer segdraget att höja då vi även pumpade in gödsel från stallarna också. När vi fick fullt inne i rötkammaren så fortsatte temperaturen att höjas med ungefär 1 grad per dag.
Gasproduktionen kom inte igång så tidigt kanske som vi hade hoppats. Vi tappade även några dagar då dieseln tog slut i tanken en fredagsnatt. Men när vi hade legat över 29 grader ett tag så kunde vi se att det nog började bli lite gas. Så höll det på ett tag, gasen ökade lite i produktion, men det var mest koldioxid och svavelväte som producerades, metanhalten kröp sakta uppåt till ca 45 %. Där bestämde den sig för att ligga ganska länge tydligen, vi fick även problem med att munstyckena täppte sig på pannan så de var vi tvungna att byta och då tappade vi någon dags värmande till.
Vid denna nivå kunde vi köra facklan hyffsat, men inte motorn vilket var lite frustrerande. Dock så steg produktionen av svavelväte mer än vi någonsin kunnat tro, mätaren från SBI kan inte mäta högre än vid 0,2% svavelväte, men om man får tro vår stationära gasmätare, som dock inte är så exakt vid så höga nivåer, så var det uppe på 6000 ppm, alltså 0,6% svavelväte. Den nivån fick vi inte att sjunka, även att vi pumpade in luft och hade en syresättning på omkring 0,1-3%. Det tycker vi är väldigt märkligt, så om det är någon av er som läser detta som har någon bra förklaring så är ni mycket välkomna att dela med er av den.
Idag så har vi kört motorn ett tag, vi fick den att starta på 51% metan, inte på 50%. Den lilla procenten gjorde mycket tydligen. Vi har även börjat mata fastinmatning och metanhalten ligger omkring 60%. Det är lite mycket mot vad den gjorde innan, så vi kan nog fortfarande befinna oss i ett litet ”uppstartsskede”, då vi inte har haft kontinuerlig inmatning under en hel uppehållscykel. Vi håller också på att testa oss fram för att hitta den optimala omrörningen, men jag kan säga så mycket att det är en väldigt skillnad iallafall mot de gamla omrörarna. Det ska nog inte bli några som helst problem att halvera förbrukningen, utan vi tror nog att vi kanske kan komma ner i 35-40% av vad vi gjorde av med i ström innan. Detta återkommer jag med när vi har kört en längre tid och har lite mer vettiga siffror att komma med. Det ser som sagt väldigt ljust ut vilket är en lättnad.
Hoppas vädret är bra hos er och att ni får lagom med sol och lagom med regn så det växer bra. Hej så länge.